Får mig att glömma alla mina bekymmer i 5 minuter och 11 sekunder. Refrängen med falsetten är inget annat än exstas.
tisdag 24 februari 2009
lördag 21 februari 2009
En fågel viskade, förlåt visslade, i mitt öra...
Man skulle kunna tro att bilden ovan är från TV4:as pressbilder till Bonde söker fru men jag kan lugna er, så är inte fallet.
Killen på bilden är Andrew Bird och huruvida han söker fru eller inte får jag återkomma om. Vad han däremot gör är vacker, finsnickrad, stämningsfull pop. Rätt och slätt.
Multiinstrumentalisten Andrew kan dessutom inte bara spela fiol, gitarr, mandolin, klockspel och producera sina egna skivor - han kan vissla också! Bara en sån grej!
Biljett är inköpt till hans konsert på Lille Vega i Köpenhamn i maj.
Jag hoppas att han har sina fina Wellies på då, och att Loney Dear, som har supporterat Andrew på hans USA-turné, hänger med även till Danmark.
Var nu snälla och lyssna på Andrews vackra stämma i låten Imitosis från förra skivsläppet Armchair Apocrypha.
fredag 20 februari 2009
Tipsextra.
Fick ett finfint bandtips av en arbetskamrat i veckan; kanadensiska The Acorn. Under våren kommer de bl.a. supportera Fleet Foxes, Elbow och Bon Ivers Europaturné. En biljett till det eller till paradiset hade inte suttit fel. Ring mig om du har något av det.
onsdag 4 februari 2009
Leonkungarna.
3 brorsor och en kusin. Skulle kunna vara titeln på en riktigt usel amerikansk film om manlig vänskap men är istället innehållet i mitt nya favoritgäng från Nashville Tennessee; Kings of Leon. Men glöm Nashvillecountry, det här påminner iallafall mig mer om sydstatsrock á la The Black Crowes som jag älskade någon gång på nittiotalet.
måndag 2 februari 2009
fredag 30 januari 2009
Jonathan Johansson spelar inte fotboll.
Han sjunger istället en låt jag älskar. Har stora förhoppningar på hans första fullängdare som kommer i februari. Tror det är större chans att den är skitbra än att MFF vinner Allsvenskan faktiskt.
Laikas årsbästalista: plats 1!
Calexico - Carried to dust
Calexico är en stad i sydöstra Kalifornien, nära den mexikanska gränsen, där 60 000 passerar varje dag till och från närmsta mexikanska stad Mexicali. Om Calexico hade fått representera en genre så hade det varit motsvarigheten till americana; nämligen mexicana (eget påhitt). Det är svårt att beskriva hur Calexico låter för någon som inte hört dem förut. Kanske nästan omöjligt. I-tunes menar att det är "unclassifiable". Men jag ska försöka kategorisera ändå. Världen blir ju så mycket enklare om man kan få lov att stoppa saker i fack. Som bas har vi en ganska stor portion country. Lägg till en handfull spanska visor, kubanska rytmer och krydda med en portugisisk fadoorkester (fulla på billig tequila) i en spagettiwestern och du får en alldeles förträfflig musiktaco, eller en pizza Mexicana? Cirkeln är sluten.
Calexico är ett knippe ruggigt skickliga musiker från Tuscon Arizona, med två tongivande frontfigurer i Joey Burns och John Convertino
På denna sjätte platta samarbetar de dessutom med en hel drös av musiker från Mexico och USA; bland annat med ett annat av Laikas husband Iron & Wine som gör ett gästspel på plattan i låten House of Valparaiso.
Det är tillbakalutat sväng och grubblande texter. Det är medryckande och jazzigt. Det får mig att vilja supa mig full på kaktusbrännvin och åka amerikanare genom öknen över mexikanska gränsen mitt i natten. And it's a good thing.
Calexico är en stad i sydöstra Kalifornien, nära den mexikanska gränsen, där 60 000 passerar varje dag till och från närmsta mexikanska stad Mexicali. Om Calexico hade fått representera en genre så hade det varit motsvarigheten till americana; nämligen mexicana (eget påhitt). Det är svårt att beskriva hur Calexico låter för någon som inte hört dem förut. Kanske nästan omöjligt. I-tunes menar att det är "unclassifiable". Men jag ska försöka kategorisera ändå. Världen blir ju så mycket enklare om man kan få lov att stoppa saker i fack. Som bas har vi en ganska stor portion country. Lägg till en handfull spanska visor, kubanska rytmer och krydda med en portugisisk fadoorkester (fulla på billig tequila) i en spagettiwestern och du får en alldeles förträfflig musiktaco, eller en pizza Mexicana? Cirkeln är sluten.
Calexico är ett knippe ruggigt skickliga musiker från Tuscon Arizona, med två tongivande frontfigurer i Joey Burns och John Convertino
På denna sjätte platta samarbetar de dessutom med en hel drös av musiker från Mexico och USA; bland annat med ett annat av Laikas husband Iron & Wine som gör ett gästspel på plattan i låten House of Valparaiso.
Det är tillbakalutat sväng och grubblande texter. Det är medryckande och jazzigt. Det får mig att vilja supa mig full på kaktusbrännvin och åka amerikanare genom öknen över mexikanska gränsen mitt i natten. And it's a good thing.
onsdag 28 januari 2009
Laikas årsbästalista: plats 2
Fleet Foxes - Fleet Foxes
Jag har våndats. Vridit och vänt. Legat sömnlös. Till och med tagit ett flyg 5 timmar bort för att kunna tänka klarare, kanske var det den råa, bitande kylan och bristen på solljus här som hindrade mig att tänka klart? Det har varit svårt, som ni hör, men nu har jag iallafall äntligen bestämt ordningen mellan ettan och tvåan på min lista. Men tvåan ska inte alls känna sig slagen, oh nej, det ska snarare alla de som inte tog sig in på listan överhuvudtaget kanske göra istället. Jag har liiite dåligt samvete över att ha ratat bra skivor som Mgmt, Markus Krunegård, Kyte, Ane Brun, Conor Oberst, Lambchop, Coldplay & Moto Boy. Vi säger så här - ta elfteplatsen allihopa.
Fleet Foxes debutplatta tog mig med storm, lite som Jayhawks gjorde en gång i tiden på studentrummet på Vildanden. Fleet Foxes är ungefär lika flanellprydda, skäggiga och långhåriga iallfall. Som alla andra band från Seattle, kanske den fördomsfulle tycker, med tillägget att det i Seattle troligen är större risk att trampa på en effektpedal än på en hundskit.
Må vara så och för att ytterligare spä på hela Seattlesaken är de ju också, inte helt otippat, signade till Sub Pop, det bolag som i grungens begynnelse kontrakterade Nirvana och Soundgarden. Lite halvtypiskt för västkustband är det månne också att vara influerad av Beach Boys, och DET är de, med stämmor som inte går av för hackor.
22-åriga sångaren Robin Pecknold sjunger (som om han vore 50 bast och med noll respekt för Neil Young) de hymnliknande sångerna med en sådan folkkänsla och själ att nackhåren reser sig. Detta är bra, det är jäkligt bra! Det är dessutom en gettebra video.
söndag 11 januari 2009
Laikas årsbästalista: plats 3
Glasvegas - Glasvegas
Skotska Glasvegas albumdebutplatta har blivit så hyllat att det mer eller mindre startats en motståndsrörelse, för upphaussning skrämmer. För de KAN väl bara inte vara så bra som alla kritiker tycker? Någonting som alla älskar så högt måste ju också kunna hatas, jag har valt att älska.
Glasvegas är urbrittiskt, socialrealistiskt och skotsk arbetarklass. Glasvegas sjunger om ett Storbritannien post Blair, om gatuvåld, skilsmässor och socialarbetare. Elände, skit och mög paketerat i de mest fantastiska stadiumrocklåtar som får mig att knyta näven i fickan och sjunga med till de stora, svulstiga och mörka låtarna.
Skotska Glasvegas albumdebutplatta har blivit så hyllat att det mer eller mindre startats en motståndsrörelse, för upphaussning skrämmer. För de KAN väl bara inte vara så bra som alla kritiker tycker? Någonting som alla älskar så högt måste ju också kunna hatas, jag har valt att älska.
Glasvegas är urbrittiskt, socialrealistiskt och skotsk arbetarklass. Glasvegas sjunger om ett Storbritannien post Blair, om gatuvåld, skilsmässor och socialarbetare. Elände, skit och mög paketerat i de mest fantastiska stadiumrocklåtar som får mig att knyta näven i fickan och sjunga med till de stora, svulstiga och mörka låtarna.
torsdag 8 januari 2009
Laikas årsbästalista: plats 4
Sigur Rós - Með suð í eyrum við spilum endalaust
En tag som är ständigt återkommande i min playlist på Last FM är post-rock. Jag vet inte vad det är men jag lyssnar mycket på det och Sigur Rós är ett av banden som tydligen representerar den genren. Har lite svårt för det här med tags, jag lyssnar tydligen på emo också men jag lovar att jag inte skär mig i handlederna för det.
Den isländska musikscenen är större än summan av antalet invånare, och man kan undra vad det beror på. Man kan också fråga sig huruvida det faktum att ens hemland varit till salu på e-bay påverkar glädjen i musiken. Men jag lämnar de tunga frågorna till forskarna att utreda och konstaterar istället att Sigur Rós speciella sound tilltalar mig mucho. Með suð í eyrum við spilum endalaust är Sigur Rós femte skiva. En skiva där de valt att samarbeta med producenten till Smashing Pumpkins, ett annat favoritband, som säkert bidragit till att göra detta album till ett vackert, pampigt och lite mer lättlyssnat alster än tidigare plattor. Jag älskar sättet de bygger upp sina låtar på, jag älskar de lekfulla trummorna, den vackra sången (oh yes falsett) och det snygga skivomslaget.
En tag som är ständigt återkommande i min playlist på Last FM är post-rock. Jag vet inte vad det är men jag lyssnar mycket på det och Sigur Rós är ett av banden som tydligen representerar den genren. Har lite svårt för det här med tags, jag lyssnar tydligen på emo också men jag lovar att jag inte skär mig i handlederna för det.
Den isländska musikscenen är större än summan av antalet invånare, och man kan undra vad det beror på. Man kan också fråga sig huruvida det faktum att ens hemland varit till salu på e-bay påverkar glädjen i musiken. Men jag lämnar de tunga frågorna till forskarna att utreda och konstaterar istället att Sigur Rós speciella sound tilltalar mig mucho. Með suð í eyrum við spilum endalaust är Sigur Rós femte skiva. En skiva där de valt att samarbeta med producenten till Smashing Pumpkins, ett annat favoritband, som säkert bidragit till att göra detta album till ett vackert, pampigt och lite mer lättlyssnat alster än tidigare plattor. Jag älskar sättet de bygger upp sina låtar på, jag älskar de lekfulla trummorna, den vackra sången (oh yes falsett) och det snygga skivomslaget.
Det enda jobbiga är att jag, som ju faktiskt alltid lyssnar på texter, inte har en jäkla aning om vad de sjunger om. Men jag gissar att titeln på låten nedan betyder något i stil med "med sudd i öronen". Eller bedöm själva, här hör ni iallafall "Með Suð Í Eyrum" utan att se nåt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)