Folk å rock, kom tillbaka!

Jag: Har ni fått in Loney, Dear's skiva?
Han: *knappa knappa knappa*. Näeeeee...vi har tyvärr inte den inne.
Jag: Okej, är den slut på skivbolaget fortfarande då?
Han: *.....knapp*. Asså, jag får inte någon träff på den alls så det är inte något vi har i sortimentet.
Jag: Åh vad synd...men...du stavade rätt?
Han: *tittar upp genom luggen* Jaaaaa du, Lonely deer??
Jag: Ah, men de heter L-O-N-E-Y, D-E-A-R. Får du nån träff då?
Han: Åh. jaha. *knappar*. Ja den ska vi ha. Den kom in idag. Kolla, den ligger här på disken ju! Vilken tur du har!

Affären där ovantstående utspelade sig är så nära en skivaffär man kan komma i vår stad. Och trots att man får tillsätta sin egen lilla utredning och ha ett kritiskt förhållningssätt till infomationen de lämnar, är jag ändå glad att de finns. För det finns ju affärer som säljer skivor och så finns det skivaffärer. De sistnämda är på väg att dö ut och ja, jag erkänner att jag också har en del i det men likväl tycker jag det är tragiskt. I staden jag bor i fanns det i 29 år en riktigt välsorterad skivaffär med kunnig personal som innan man hade nynnat tre falska toner och sagt "den låten som de spelade i slutscenerna av...den där franska filmen med han...vahettere.... eh...som spelade bad guy i...vahetteden" plockat fram skivan och frågat "något mer?" Jag saknar den affären.
Sen finns Åhléns. De fyller sin funktion de med (för någon) men de kan bara stava till topplista och Justin Timberlake. Letar man efter nåt utöver det är det som att leta efter årgångsvin från Rioja på Coop Konsum, tämligen tröstlöst.