Tänk dig indie + elektronica + punk och en femtedel symfoni. Dela detta med en katt och multiplicera med Kalifornien. Vad får du då tror du? Enligt mina egna beräkningar får du Grandaddy.
Tyvärr finns inte farfar längre med oss och skivan "Just like the fambly cat" gavs ut postumt. Det kan låta sorgligt, men om man bara tar sig förbi första spåret (som är konstigt men ändå konstigt känslosamt) men den lilla flickan som med olika tonfall undrar var familjens katt tagit vägen, väntar en hel företställning att bara luta sig tillbaka och ta del av.
Jag vill bara ta katten i famnen, lägga mig under fleecefilten och drömma mig bort och känna av både hopp och förtvivlan under en och samma plattlyssning.
Att detta album innebar slutet blir ganska klart i dessa rader. Att IKEA får vara med känns som ytterligare en anspelning på att slutet är nära. Då har det gått långt.
I don’t wanna stare at stacks of paper all the while,
While the world goes by
Trading out the weather for a clever lyric
Written by IKEA light.
I don’t wanna be a part of all the quality
That falls apart these days.
I’d rather make an honest sound and watch it fly around,
And then be on my way.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar