Laikas årsbästalista: plats 5

Bon Iver - For Emma, forever ago

Höll på att sätta morgonkaffet i halsen när jag läste Sydsvenskan en fredag i början av december.
Anledningen till det var att favoriten Bon Iver nämndes i samband med hemlige Bongs (Sydsvenskans krogrecensent för er icke-skåningar) recension av Grand Hotells matsal i Lund.
Jag ska ärligt medge att jag har haft svårt för den nye Bong, men i och med den liknelsen är han min för alltid. Killen kan kultur, det står ju klart!

Så vad är det då med den där vildmarkslooken som Bong talar om? Jo, Justin Vernon a.ka. Bon Iver fick sitt lilla hjärta krossat och tyckte troligen att livet var allmänt motigt. Så för att slicka sina sår och för att få tycka lite synd om sig själv ett tag stängde Justin in sig 4 månader i en liten timmerstuga i Wisconsin, odlade skägg och gick omkring och högg ved i fodrad fleeceskjorta.
Inte för att de var meningen, men under denna tid i stugan växte det fram en liten skiva. Intentionen var att den inte skulle släppas överhuvudtaget men Justins vänner gillade vad de hörde och skivan gavs så småningom ut via Jagjaguwar. Och så glada vi är för detta, den till synes klyschiga historian till trots!

Det är enkelt och avskalat, jo men trots det massivt på något sätt... Stilla akustiskt gitarrspel kombinerat med trummor när man som mest vill ha dem och ensam, längtande falsettsång som ibland får sällskap av körer placerar Bon Iver bland topp fem 2008.