En tag som är ständigt återkommande i min playlist på Last FM är post-rock. Jag vet inte vad det är men jag lyssnar mycket på det och Sigur Rós är ett av banden som tydligen representerar den genren. Har lite svårt för det här med tags, jag lyssnar tydligen på emo också men jag lovar att jag inte skär mig i handlederna för det.
Den isländska musikscenen är större än summan av antalet invånare, och man kan undra vad det beror på. Man kan också fråga sig huruvida det faktum att ens hemland varit till salu på e-bay påverkar glädjen i musiken. Men jag lämnar de tunga frågorna till forskarna att utreda och konstaterar istället att Sigur Rós speciella sound tilltalar mig mucho. Með suð í eyrum við spilum endalaust är Sigur Rós femte skiva. En skiva där de valt att samarbeta med producenten till Smashing Pumpkins, ett annat favoritband, som säkert bidragit till att göra detta album till ett vackert, pampigt och lite mer lättlyssnat alster än tidigare plattor. Jag älskar sättet de bygger upp sina låtar på, jag älskar de lekfulla trummorna, den vackra sången (oh yes falsett) och det snygga skivomslaget.
Det enda jobbiga är att jag, som ju faktiskt alltid lyssnar på texter, inte har en jäkla aning om vad de sjunger om. Men jag gissar att titeln på låten nedan betyder något i stil med "med sudd i öronen". Eller bedöm själva, här hör ni iallafall "Með Suð Í Eyrum" utan att se nåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar