Kent i tvångströja.

Läste att ett av 2007 års skivsläpp kommer från Kent. Ser fram emot det, det var alldeles för länge sedan vi sågs.

Fram till dess kan man mätta sitt begär med en ny favorit i Laikas liv; Kristian Anttila. Efternamnet får mig att tänka på eldsprutande drakar a lá Katla (varför vet jag egentligen inte)och liknelsen är inte helt tagen ur luften för det han spottar ur sig är minsann inte av det lättsmälta slaget. Eller vad sägs om:

"Jag använder händerna

till att knäcka nackar och klappa katterna

Jag använder fötterna

till att sparka in skallar och springa till mammas famn." Okeeeeej.

Det är bitterljuvt att bjudas in i Anttialas liv, ungefär som att tjuvläsa någons dagbok och få reda på saker man egentligen inte vill veta och som man vet kommer att förändra sättet man ser den personen på för all framtid.

Anttila är en oborstad ruggig Kent i tvångströja som med hjälp av musiker från The Ark, El perro del Mar och Broder Daniel levererat ett album som fastnat både i mitt medvetande och min cd-spelare. Nu var det inte direkt igår plattan släpptes, snarare 2005. Jaja, nu tycker ni säkert att jag är dåligt uppdaterad men Guds kvarnar mal långsamt. Så det så.