Örongodis.

Det är faktiskt svårare än man tror. Att göra listor. Som skall sammanfatta min åsikt om de bästa plattorna som släppts under 2006. Tack o lov att min musiksmak inte är bredare än den är. Tänk om jag gillat hårdrock! Eller dansband! Oh my God, det hade aldrig gått.Vilket utbud... Man hade kunnat göra en separat lista bara över de 5 bästa dansbandsplattorna 2006 av band med ett mansnamn+Z i bandnamnet!
Tur är det ju också att det inte är många som bryr sig vad jag har på min lista. Ja, en och annan kanske, men jag tror ju inte direkt att min mailbox kommer att svämmas över med påhopp över var min musiksmak sitter, var jag var när den och den plattan släpptes, om jag är köpt av det eller det skivbolaget eller ligger med den eller den i det bandet. Skönt. Men det betyder ju inte att jag inte kommer att vakna kallsvettig en natt och tänka "Fan! Nu glömde jag ju Y! Dom är ju HELT klart bättre än X som jag hade med på listan. Helskotta!" Men eftersom det är min blogg är det också jag som sätter reglerna och det innebär att jag får ändra i efterhand om jag vill. Så det så.

Så till väsentligheterna. De 5 bästa utländska skivsläppen 2006 enligt Laika:

Junior Boys - So this is goodbye?
Jag är ju en sucker för elektronika....Och det får man väl kalla dessa kanadensiska pojkars stil. Å ena sidan blir jag på gott humör och vill ut och dansa så fort det bara går och å andra sidan minns jag forna dagar på landet och brossans synthplattor och blir vemodig istället. Musik som får mig att ta dessa vändningar betyder nåt!
Om Junior Boys inte hade funnits hade brittiska Hot Chip med "The warning" intagit denna plats. Same same but different. Funderar över om de kanske kan dela platsen...

Keane - Under the iron sea.
Kalla mig mainstream, kalla mig tråkig, kalla mig arenarocker men det FINNS inte en enda dålig låt på denna skivan! Jag måste varje år ha en Coldplay eller en Travis snurrandes i cd-spelaren. I år fick jag inte det men fick istället Keane. Och det räcker långt.
Om jag inte fått Keane heller detta år så hade priset gått till The Killers och deras "Sam's town".

Magic Numbers - Those the brokes.
Jag ska villigt erkänna att det tog lång tid innan denna sjönk in. Jag ska villigt erkänna att jag inte kände till syskongruppen innan jag lyssnade på denna platta. Det känns rätt lugnt att erkänna det så här i efterhand eftersom jag vet att det inte finns några fanatiska fans som kommer att läsa detta och då bli tvungna att mordhota mig eftersom det säkert är en oerhörd skymf att bara "springa" på ett band som de på det sättet. Fans kan vara så. Men skivan är bra. Som fan. Det är bara att tralla med i de finsnickrade melodierna. Om Roomservice vore ett band tror jag att de hade låtit lite åt detta hållet.

TV on the radio - Return to cookie mountain.
De spelade på Mejeriet i Lund och konserten var tydligen en av de som man absolut inte skulle ha missat. En sån som recensenterna är säkra på aldrig kommer igen. För nu har de slagit igenom och tydligen kan inget bli sig likt efter det. Det är som de som säger "Ja Cardigans? Såg dem första gången på Blekingska innan de slog igenom. Det var fantastiskt." Jaha, GOOD for you! Men Nina kunde ju faktiskt inte sjunga då och jag är säker på att ljudet var uruselt! Tv on the radio är coola iallafall. Har verkligen ett eget sound och ett sound som det är fullständigt omöjligt att sitta still till! Speciellt huvudet är svårt att hålla still! Prova själv!

Thom Yorke - The Eraser. Som jag sagt innan - me love elektronika. Jag saknar Radiohead och jag tycker det är på tok för länge sedan de släppte nåt, men jag är glad att Thom släppte detta soloalbum i år. Det är en konstig, vacker, skränig, kryptisk, spöklik och underbar ljudmatta med Thoms vackra stämmor.

Bra, så var det klart. Frågor på det?