Len som sammet.

Det finns vissa låtar som jag bara behöver höra introt på för att konstatera att det är en Laikalåt. Låtar som jag hör för första gången som jag vet att jag kommer att bli tvungen att kolla upp lite extra. Igår hörde jag en sån låt på radion. Hans röst är omöjlig att ta miste på, lite nasal, halvförkyld men såååååå skön. Hans låtar är vackra, poppiga och sköna. Hans texter är sorgliga, vemodiga och kärlekskranka. Han heter Magnus Carlsson, och han är sångare i Weeping Willows när han inte är soloartist. Låten heter The Burden och är singelsläppet från kommande plattan. Den ska vi ha!

Confessions of a dangerous (?) mind.

Jag har en sak att erkänna. Jag kollar på O.C. Jag vet inte varför det känns jobbigt att komma ut ur garderoben och medge att man sedan ett par år tillbaka faktiskt följer detta Beverly Hills för 2000-talet, men jag känner liksom en viss oro i maggropen att vissa av er inte vill prata med mig igen. Men det finns en jävligt bra anledning (ni som dömer mig vill kanske kalla det ursäkt) och det är den fantastiska musiken i serien. Jag har upptäckt flertalet band och artister endast tack vare O.C. Och upptäcker band från den serien gör man om man gillar indierock/pop/alternative/singer&songwritertjosanhoppsan. Death Cab for Cutie är ett av de banden. De spelade till och med en "roll" i serien kan man påstå. Vissa band har faktiskt tack vare O.C. uppmärksammats och fått en karriär efter att ha spelats i bakgrunden vid någon tårdrypande scen där Marissa och Ryan antingen blivit ihop eller gjort slut. Det gjorde de mest hela tiden. Nu har ju Marissa tragiskt nog skaffat sig en ny karriär och därmed omkommit i en bilolycka ("vackert" ackompanjerad av en cover på Hallelujah om jag inte minns fel) men de tårdrypande scenerna som gjorda för a song to remember finns kvar.

Ett annat band som fick en fantastiskt hit tack vare O.C. är australiensarna Youth Group. De är mina senaste favoriter, det vill säga de gick varma i min mp3-spelare på jobbet i eftermiddags. Läste att de i sin tur varit förband åt Death Cab for Cutie 2005 och självaste Coldplay 2006. Se där - allt hänger ihop. Syd Matters, Imogen Heep, The Killers, Keane - de där musikproducenterna vet fanimej vad de gör på den serien.

Så där, nu har jag erkänt. Din tur. Vilket band har du upptäckt bara för att du tittat på Vetenskapens Värld?

En jävel vid mitt öra.

Argh!!! Vad tog det? En timme? Två? Skit också! Skulle stängt av datorn efter jag skrivit förra inlägget! Jag visste det...."Råkade" istället lägga i en platta. Som jag hört skulle vara bra. Man läser ju liksom andras listor också. Och jag såg att den fanns på de flestas. Musikbyrån, dagensskiva.com, Sydsvenskan....Så jag lyssnade. Och fastnade. Och nynnade. Och börja känna paniken.."jaja, första spåret är ju kanon men nästa kan ju inte....jo min själ...men va fan...tredje då? Mmmmmm....underbart" och så vidare. Har alltså redan hittat en skiva som nog skulle varit med på listan den med. Panik! Jag orkar inte längre - jag är sönderstressad! Men jag gör det enkelt. Man kan ju lika gärna ha 6 plattor på listan som 5? Jadå, det funkar. Annonserar alltså härmed ett tillägg: Midlake - The trials of Van Occupanther.

Örongodis.

Det är faktiskt svårare än man tror. Att göra listor. Som skall sammanfatta min åsikt om de bästa plattorna som släppts under 2006. Tack o lov att min musiksmak inte är bredare än den är. Tänk om jag gillat hårdrock! Eller dansband! Oh my God, det hade aldrig gått.Vilket utbud... Man hade kunnat göra en separat lista bara över de 5 bästa dansbandsplattorna 2006 av band med ett mansnamn+Z i bandnamnet!
Tur är det ju också att det inte är många som bryr sig vad jag har på min lista. Ja, en och annan kanske, men jag tror ju inte direkt att min mailbox kommer att svämmas över med påhopp över var min musiksmak sitter, var jag var när den och den plattan släpptes, om jag är köpt av det eller det skivbolaget eller ligger med den eller den i det bandet. Skönt. Men det betyder ju inte att jag inte kommer att vakna kallsvettig en natt och tänka "Fan! Nu glömde jag ju Y! Dom är ju HELT klart bättre än X som jag hade med på listan. Helskotta!" Men eftersom det är min blogg är det också jag som sätter reglerna och det innebär att jag får ändra i efterhand om jag vill. Så det så.

Så till väsentligheterna. De 5 bästa utländska skivsläppen 2006 enligt Laika:

Junior Boys - So this is goodbye?
Jag är ju en sucker för elektronika....Och det får man väl kalla dessa kanadensiska pojkars stil. Å ena sidan blir jag på gott humör och vill ut och dansa så fort det bara går och å andra sidan minns jag forna dagar på landet och brossans synthplattor och blir vemodig istället. Musik som får mig att ta dessa vändningar betyder nåt!
Om Junior Boys inte hade funnits hade brittiska Hot Chip med "The warning" intagit denna plats. Same same but different. Funderar över om de kanske kan dela platsen...

Keane - Under the iron sea.
Kalla mig mainstream, kalla mig tråkig, kalla mig arenarocker men det FINNS inte en enda dålig låt på denna skivan! Jag måste varje år ha en Coldplay eller en Travis snurrandes i cd-spelaren. I år fick jag inte det men fick istället Keane. Och det räcker långt.
Om jag inte fått Keane heller detta år så hade priset gått till The Killers och deras "Sam's town".

Magic Numbers - Those the brokes.
Jag ska villigt erkänna att det tog lång tid innan denna sjönk in. Jag ska villigt erkänna att jag inte kände till syskongruppen innan jag lyssnade på denna platta. Det känns rätt lugnt att erkänna det så här i efterhand eftersom jag vet att det inte finns några fanatiska fans som kommer att läsa detta och då bli tvungna att mordhota mig eftersom det säkert är en oerhörd skymf att bara "springa" på ett band som de på det sättet. Fans kan vara så. Men skivan är bra. Som fan. Det är bara att tralla med i de finsnickrade melodierna. Om Roomservice vore ett band tror jag att de hade låtit lite åt detta hållet.

TV on the radio - Return to cookie mountain.
De spelade på Mejeriet i Lund och konserten var tydligen en av de som man absolut inte skulle ha missat. En sån som recensenterna är säkra på aldrig kommer igen. För nu har de slagit igenom och tydligen kan inget bli sig likt efter det. Det är som de som säger "Ja Cardigans? Såg dem första gången på Blekingska innan de slog igenom. Det var fantastiskt." Jaha, GOOD for you! Men Nina kunde ju faktiskt inte sjunga då och jag är säker på att ljudet var uruselt! Tv on the radio är coola iallafall. Har verkligen ett eget sound och ett sound som det är fullständigt omöjligt att sitta still till! Speciellt huvudet är svårt att hålla still! Prova själv!

Thom Yorke - The Eraser. Som jag sagt innan - me love elektronika. Jag saknar Radiohead och jag tycker det är på tok för länge sedan de släppte nåt, men jag är glad att Thom släppte detta soloalbum i år. Det är en konstig, vacker, skränig, kryptisk, spöklik och underbar ljudmatta med Thoms vackra stämmor.

Bra, så var det klart. Frågor på det?

Soundtrack to my life.

Så har jag då funderat färdigt. Det gjorde jag i den solstolen som står längst till vänster på nedersta raden. Det tog en vecka men nu är Laikas svenska lista för år 2006 klar. 5 stycken skivor som på ett eller annat sätt påverkat vardagslivet/lunket/tänket hos Laika.

Jag har nämt två av mina vinnare tidigare; Tobias och Anna.

Tobias Fröberg är en gotlänning som har väldigt lite att göra med Keno. Istället har han fler likheter med Simon & Garfunkel, vars ande vilar över "God's Highway", och Paul McCartney. Om Billy Corgan, sångaren från Smashing Pumpkins, hade gjort en soloplatta nu hade han kanske låtit som Tobias i "Forever is just a word in a lovesong". Influenserna är många som ni märker och plattan har ett tydligt 70-talstema rätt igenom. Och jag älskar det.

Anna Ternheims album är...vackert. Vackert, sorgligt och fint. Reinholdtzon Belfrage på Nöjesguiden påstod att hennes texter är banala. Det får stå för honom men jag undrar om han läser igenom sina egna alster nån gång. Det är faktiskt tufft att gå MED strömmen ibland! (Men jag är inte sur...)

The Radio Dept. Suck. Jag är kär i The Radio Dept. Och jag är så in i h* glad för de framgångar de har just nu. Framgångar skvallrade till mig via en kompis kompis...Jag har skrivit om "Pet Grief" innan, nu får ni själva lyssna. Deras sound går inte att ta miste på, det låter inte som NÅGOT annat producerat under de sista 15 åren. Lägg sen till melodierna....o texterna...

The Plan. Presentation överflödig eftersom jag ägnat ett helt inlägg åt dessa killar. Walk for gold. I din mp3-spelare. Nu!

Sist men inte minst har jag en liten bubblare. Det är två coola tjejer som kallar sig för Montys Loco. De har inte bara gjort årets i särklass tuffaste skivomslag i svart sammet utan också i det fodralet stoppat en väldigt spännande, suggestiv men ändå poppig platta som de kallar "Man Overboard".

Jag läste i en artikel att en av låtarna handlar om sångerskan Anjas pappa som körde över en och samma grävling. Fem gånger. Lyssna på djurrättsaktivisten Anjas bearbetning av detta i låten "Roadkill".

Inspirationsresa.

Befinner mig for tillfallet pa Fuerteventura och kanner mig manad att skriva ett par rader om det. Timmarna i solstolen ger tid att fundera over vilka plattor som skall fa vara med pa Laikas lista over 2006-ars basta skivor. MP3-spelaren ar med pa resan, likasa cdspelaren och en bunte skivor. Det och en bikini ar i stort sett vad som behovs har!

Med all tid man har till att dega och bara vara har man mojlighet att ta till sig musiken pa ett annat satt. Jag har upptackt texter jag inte hort innan trots att jag lyssnat pa plattan flera ganger. Konstigt. Men nyttigt att bli medveten om att man kanske inte ar sa bra pa att koppla av darhemma som man tror.

Tva svenska plattor ar klara for listan iallafall:

Tobias Froberg - Somewhere in the city.
Anna Ternheim - Separation Road.

Utan inbordes rangordning.

Kram pa er alla darhemma!