So this is christmas?

Usch, jag har varit en dålig bloggskrivare på sistone. Till och med fått det påtalat från en person som faktiskt läser den. Jag skyller på julen. Det gör ju alla andra. Fast faktum är att jag känner mig mer harmonisk och lugn än jag gjort på många många jular! Jag har inte ens tänkt på att 4 dagars julledighet faktiskt kommer efter morgondagen! Klapparna är i stort sett inköpta, hemmet är mer eller mindre färdigpiffat, julkorten skickade. Jag råkade till och med lägga ett kort på lådan imorse som definitivt inte skulle vara i den eller för den delen skickas. Det var istället ett kort till en kär arbetskamrat och vän som, ledsamt nog, ska sluta vara min arbetskamrat imorgon. På adressen står det: "XXX Lycka Till! Vi kommer att sakna dig!!". Jag undrar om det hittar hem. Fast brevbärarna är ju duktiga idag.

Så förutom det lilla missödet är allt under kontroll. Utom möjligen julmusiken...Frågan jag ställer är: vilken julmusik ger den bästa julstämningen? Efter en liten glöggkväll på jobbet konstaterar jag iallafall krasst att det varken är Carolas julskiva eller Lunds Studentsångares. Vackert, visst, men ack så tråkigt. Alltså måste det vara mer fart, mer klang, mer bjällror och beat! De riktigt gamla slagdängorna står sig väl fortfarande. Jag tänker Nat King Cole med Deck the hall, Dean Martin med Let it snow och lilla söta Dolly Parton med Winter Wonderland. Ok, vi närmar oss Benjamin Syrsastatus. Vidare med John Lennons Happy X-mas och Boney M:s Marys boy child. Nu snackar vi Karl Bertil Jonssonstatus.
Men det finns en, bara en, som lyfter till kosmiska höjder av julstämning....tamtadam - vilken då?

Jo! Världens bästa jullåt: Fairytale of New York med The Pogues och Kirsty McColl!
"I could have been someone....Well so could anyone!" La la la la la la.........