Inför releasen: del 4.

The Postal Service - Give up
Nått gammalt, nått nytt, nått lånat...Här har vi det gamla for sure. Ett debutalbum från 2003 som jag inte upptäckt förrän nu på grund av att en av medlemmarna i bandet släppt en ny platta som höjts till skyarna. Den amerikanska duon består av James Tamborello (ny platta under namnet Dntel) och Ben Gibbard, sångaren i Death Cab for cutie. Bandet har också anknytningar till Feist. Kan ju bara inte vara dåligt. Och tro mig, det är det inte. Älskar speciellt de blipp-bloppiga tevespelskompen á la Pacman eller Super Mario. Låten "Such great heights" har spelats i en hel massa filmer, reklamfilmer och tv-serier. (Ja, även Grey's Anatomy som onekligen verkar vara det nya O.C. vad gäller indiesoundtrack).

Inför releasen: del 3.

Kristofer Åström - Rainaway town
32-årig norrlänning med en lång och produktiv karriär i ryggen. Slog igenom med (punk)bandet Fireside som han frontade i 10 år, gick vidare solo uppbackad av Hidden Truck ett par plattor, sen helt solo igen ett tag innan samarbetet med kombandet Rainaway ledde till senaste, och 6:e solosläppet, "Rainaway Town". Singer/songwriter och altcountry at its best. Min pappa gillar denna - men låt er inte avskräckas av det - han har bra smak!

Inför releasen: del 2.

The Moonbabies - At the ballroom.
Ett Malmöband (jippieee yeeeah!) som skördat stora framgångar utomlands men fortfarande är relativt okända för den stora publiken i Sverige. Influenser: Arcade Fire, Broken social scene och Death cab för cutie. Tydligen har några av deras låtar spelats i Grey's Anatomy. I wouldn´t know för jag har aldrig sett serien. Men efter det uppmärksammades de tydligen även här hemma, det var det som krävdes för att svensken skulle impas...Summa summarum: för framgång: nämn Volvo, IKEA eller varför inte spela ett svenskt band såsom Moonbabies i en amerikansk serie, svensken high-fivar. Sen springer han och köper At the ballroom. Inte ska jag sitta här och ifrågasätta motiven - skivan är grym från början till slut! Spelar på Malmöfestivalen den 18/8.

Inför releasen: del 1.

Vänner, ni vet vem ni är, på torsdag kommer det en ny samling skivor på USB-minnet.
Som ett led i den nya service jag kan erbjuda er här under min semester kommer jag, under dagarna fram till releasen av minnet, presentera de aktuella banden i bloggform.

Editors - An end has a start
Postpunkband från Birmingham som har likheter med både Tv on the radio och Panic! At the disco men även med U2 och The Killers. Last FM taggar Editors som postpunk och jag blir lika fövånad varje gång jag inser att jag tilltalas av en genre kallad "postpunk". Ordet i sig är skrämmande. Editors är bombastiskt, etiskt och arernarockigt; tänk Coldplay i rugbyoutfit.
Dessutom är sångaren Tom Smith den bästa sångaren jag hört sedan Dave Gahan.

Om Depeche var från Hässleholm.

Så hade de kanske låtit som Johan T Karlsson, alias Familjen.
Lyssna på "Det snurrar i min skalle" eller hör den live på Malmöfestivalen, Mölle 2 den 18/8.

Att ta igen förlorad tid.

Äntligen. Semester. 4 veckor. Tid för att ta igen de senaste månadernas missade skivsläpp. Kolla alla eftermiddagsserier. Stanna uppe till långt fram på morgonkvisten. Spela igenom alla skivor från a till ö. Läsa de 25 pocketböckerna jag köpt sedan förra sommaren. Åka bort. Åka hem. Träffa alla de man inte hinner träffa annars. Måla om. Sova. Spendera mer tid med familjen. Döda mördarsniglar. Fika. Koppla av. Festa.

Varför verkar jobbet som rena semestern jämför med att ha så mycket fritid?

No comments.